Tågbiljetten bokad! :D
Efter två dagar i sängen med feber är jag såååå trött på att bara vara hemma. Jag har verkligen inte tålamod att vara sjuk och jag tycker verkligen inte om att ofrivilligt behöva ändra mina påsklovsplaner i sista sekund! Men vad har man för val, kunde ju inte gärna dra iväg på träningsläger med 39 graders feber... Så jag har roat mig bäst jag kunnat här hemma istället. "Grey's Anatomy" och några bra böcker är inte så tokigt det heller... Har vid det här laget även hunnit med att städa mitt rum in i minsta vrå och det känns liksom som att jag inte har mer att hämta här hemma. (Har iofs en bunt med skolböcker som ligger på skrivbordet och tigger om uppmärksamhet, men men...)
Är i allafall så gott som återställd nu och biljetten till Älvdalen är bokad. Tre dagar i fjällen är ju bättre än ingen! :D
Så, sorry Amanda, men vi ses på badet nästa vecka i stället! Träna på så länge! ;)
Älvdalen nästa!!! :D
En sanning.
Så är det verkligen.
En vit påsk.
Nu ska jag bara lata mig samt käka ägg och påskgodis i tre dagar! (Och räkna matte, men det tänker jag inte låtsas om just nu...)
GLAD PÅSK!!!
Skärtorsdag
Ruggigt trött just nu...men trött på ett bra sätt! Sådär trött som man kan vara efter att ha simmat sex pass och kört två styrkepass på tre dagar... Provat det någon gång? Hehe...kanske inte, för det låter ju stört... :P
Har iaf haft en väldigt bra dag, även om det tog emot ordentligt att gå upp i morse. Men upp ur sängen kom jag till slut, bara aningen försenad... :P Träning då, som sagt, kl 7, simning och styrka, och sedan upp till Stockholm för att äta lunch med en kompis som jag inte träffat på lääänge. Skoj! :) Lyckades hitta ett par snygga jeans också, vilket inte händer var dag! Inköp av Ma D-kursboken skedde också om än kanske inte med samma entusiasm...
Nåja, tillbaka igen till Sydpoolen på eftermiddagen för ett riktigt syrapass (alltså, ett simpass med hög fart för att riktigt plåga musklerna med mjölksyra...). Serien var 6x75 från pall för Björn och mig och jag måste säga att vi var heta idag! Länge sedan jag var så snabb! :) 
Dagen avrundades med hamburgare på O'Leary's tillsammans med tre andra av simfreaken. Självklart var det sim-EM som visades vid vårat bord! (Dock omgivet av ett dussintal hockeyskärmar... Varför så mycket hockey och fotboll överallt? Ruggigt överskattad underhållning...) Det simmades iaf snabbt i det svenska landslaget så det var skoj och vi hade en trevlig kväll!
En riktigt bra skärtorsdag, men jag tror dessvärre att jag gjort av med ungefär lika mycket pengar idag som den senaste månaden... men vad sjutton... man ska väl leva också!
21 år...
Eller, vill jag egentligen det?
Tror inte det va! ;)
kursprov...
Skumt förresten att komma ut ur byggnaden efter dryga 4 timmar och upptäcka att vintern gjort comeback!
MelodiFESTivalen!!!
Men åter till kvällens stora fight i Globen: Är inte startfältet ovanligt bra i år eller är det bara lättpåverkade jag som tycker att åtminstone hälften av bidragen är grymma... Har riktigt svårt för att begränsa mig till en låt så jag har bestämt mig för att hålla på två:
-"Empty Room" med Sanna Nielsen, såååå fin men kanske lite mesig för att vara schlager... Hur som helst vet jag en som kommer att fälla en tår om hon vinner... :P
-"Just a Minute" med Rongedal, två sköna tvillingsnubbar vilkas låt svänger riktigt bra! Tror att de har viss potential att skrälla i kväll... Gärna för mig.
Om 1 timme och 22 minuter smäller det! :D
Enjoy!!!
uhh...
ELLER
Ju mer man pluggar, desto mer upptäcker man hur lite man egentligen kan...
Inte riktigt min dag i matematikens värld...
Gossip Girl
Jag har fastnat för världens ytligaste tv-program! Sitter som klistrad en timme i veckan och bara glor på fånigheterna! Det är serien Gossip Girl som fångat mitt intresse. En serie där människorna lever i lyx och glamour, men också mitt bland lögner och svek. Det är så otroligt underhållande att följa dessa intriger samtidigt som man känner sig så tacksam över att man inte är en sådan där olycklig överklasstjej själv...
Jag säger bara det, Gossip Girl varje tisdagkväll!
Hur svårt kan det va?
Känner mig så oerhört målinriktad och fokuserad just nu!!! Ovanligt motiverad till det mesta faktiskt, men det är främst skola och simning jag syftar på. Vet exakt vart jag vill och vad jag måste göra för att komma dit. Vägen är lång och komplicerad, men ändå...
Hur svårt kan det va?
Skräcktolerans noll!
Sång slår dans!
...
you're so ambitious for a juvenile
But then if you're so smart, tell me
Why are you still so afraid?"
Vid middagsbordet:
mamma: Jag använde vanlig grädde istället för matlagningsgrädde.
jag: Snälla, gör ALLTID det!
Varför i hela världen ska man undvika det som är gott?
Om man vågade chansa som en kille...
En klasskompis av motsatta könet gör entré och plötsligt blir det fart på svarandet! Så fort läraren ställer nästa fråga kastar den nyanlände eleven ur sig en chansning, helt obesvärad, för det är så killar fungerar. Det gör mig oerhört frustrerad att jag inte rent spontant kan agera likadant, tänk vad duktig jag skulle framstå som!
För det mesta har jag ju faktiskt rätt svar, det är bara det att jag inte förmår mig själv att slänga ur mig det så snabbt. Tänk vad skönt att inte bry sig så mycket, att bara våga chansa!
Jag säger inte att det alltid är så att killar vågar och tjejer inte, det finns naturligtvis tjejer som är väldigt framåt och killar som sitter och tvekar med stor osäkerhet, men allt för ofta är det väldigt tydligt att killarna hörs mest i klassrummet. Resultatet blir att de framstår som mer begåvade och därför har lättare att få bra betyg än alla stackars duktiga men fega tjejer. Varför ska det vara på detta vis? Varför kan inte vi tjejer ta lika stor plats som killarna utan att skämmas för det? Dags för ändring på den fronten!
Under dagens fysiklektion kunde jag åtminstone glädja mig åt att närvaron av en självsäker kille i klassrummet ökade mitt mod ordentligt och fick min tävlingsinstinkt att ta kommandot! Kan han så kan väl jag! (Särskilt som han inte alls uppnår samma resultat som jag på de skriftliga proven.) Resten av lektionen fick han vara snabb för att hinna svara innan jag gjorde det! ;)
Tröttnar aldrig på denna...
Tränare vs. aktiv idrottare
Få saker slår känslan av att lyckas med sin idrott, att persa (slå personligt rekord) är verkligen en härlig känsla! Att sätta upp nya mål och att träna tills mjölksyran flödar i kroppen är saker som känns så självklara att jag skulle känna stor saknad om dessa togs ifån mig. Men även tränarjobbet har sin charm! Att se någon ta sina första simtag utan att krampaktigt gripa tag i bassängkanten eller att få någon att övervinna sin vattenrädsla genom att för första gången hoppa i på djupt vatten är härliga upplevelser! Lyckan man ser i simmarens ansikte sprids direkt till ens eget!
Trots allt är det två helt olika former av lycka som man upplever som simmare respektive tränare. Vad jag helt säkert vet just nu är att jag inte skulle vilja vara utan någondera!
Badhuset är mitt andra hem. <3
It's way too easy to say something stupid...
Facebook addicted...
Tjejvasan :D
Äntligen kommer i allafall backarna och startfältet börjar spricka upp en aning. Jag tar i som en galning uppför för att få fritt spår, vilket naturligtvis resulterar i svettattack nummer ett! Mössan ryker direkt och ganska snart även handskarna... (vad tänkte jag förresten på? mössa vid 2 grader och kraftansträngning??? mycket dumt...) Glider smidigt förbi första vätskekontrollen, kan ju inte slösa mer tid nu när jag redan tappat minst en kvart! Har superglid i backarna och åker om ett stort antal mindre vallningslyckade! Dessvärre är glidet bra uppför också, i oönskad riktning....Men det är bara att kämpa på! Börjar komma ifatt startnummer i både ett, två och tre led framför, vilket späder på motivationen lite extra. Tar i med armarna för allt var jag är värd, för skidtekniken är ju trots allt högst bristfällig...Spurtar lite extra den sista halvmilen, för jag har ju faktiskt krafter kvar! Stakar på som en galning för att imponera vid målområdet innan jag efter 2 timmar och 24 minuters härlig skidåkning korsar mållinjen i Mora.
Att tävla är magiskt kul...
Vunnet:
Tjejvasanmedalj
Magväska med diverse smått och gott i (alltid trevligt med oväntade presenter!)
5 rediga blåsor på händerna och en blödande tumnagel (får skylla mig själv som bojkottar det där med handskar...)
Ett stort leende på läpparna! :D
Förlorat:
(åtminstone för stunden) En pappa som inte fanns någonstans när man väl kom i mål och behövde hans assistans...
En STOR mängd vatten (egentligen inte helt förlorad, men däremot på utsidan av huden och väl uppsugen av mina klädesplagg...)
Inställningen att tre mil skulle vara långt, det var ju över alldeles för snabbt! Riktiga Vasan nästa...
Hur bloggar man då?
Nä, nu får det vara färdigbloggat för denna gång, vet ju inte ens hur jag ska få upp detta inlägg, så det är nog bäst att jag taggar ned lite och bekantar mig med sidan innan jag kastar mig in i detta alltför seriöst...
