Tjejvasan :D
Jag trängs i starten i Oxberg, stampar otåligt med skidorna och kommer ingenvart de första kilometrarna... Varför gör jag återigen misstaget att ställa mig för långt bak i startfållan??? Kan man inte lära av det misstag man en gång redan gjort? Men nej, självklart har man återigen för dålig tro på sig själv för att ställa sig där framme med de hurtiga tjejerna med proffsig utrustning...
Äntligen kommer i allafall backarna och startfältet börjar spricka upp en aning. Jag tar i som en galning uppför för att få fritt spår, vilket naturligtvis resulterar i svettattack nummer ett! Mössan ryker direkt och ganska snart även handskarna... (vad tänkte jag förresten på? mössa vid 2 grader och kraftansträngning??? mycket dumt...) Glider smidigt förbi första vätskekontrollen, kan ju inte slösa mer tid nu när jag redan tappat minst en kvart! Har superglid i backarna och åker om ett stort antal mindre vallningslyckade! Dessvärre är glidet bra uppför också, i oönskad riktning....Men det är bara att kämpa på! Börjar komma ifatt startnummer i både ett, två och tre led framför, vilket späder på motivationen lite extra. Tar i med armarna för allt var jag är värd, för skidtekniken är ju trots allt högst bristfällig...Spurtar lite extra den sista halvmilen, för jag har ju faktiskt krafter kvar! Stakar på som en galning för att imponera vid målområdet innan jag efter 2 timmar och 24 minuters härlig skidåkning korsar mållinjen i Mora.
Att tävla är magiskt kul...
Vunnet:
Tjejvasanmedalj
Magväska med diverse smått och gott i (alltid trevligt med oväntade presenter!)
5 rediga blåsor på händerna och en blödande tumnagel (får skylla mig själv som bojkottar det där med handskar...)
Ett stort leende på läpparna! :D
Förlorat:
(åtminstone för stunden) En pappa som inte fanns någonstans när man väl kom i mål och behövde hans assistans...
En STOR mängd vatten (egentligen inte helt förlorad, men däremot på utsidan av huden och väl uppsugen av mina klädesplagg...)
Inställningen att tre mil skulle vara långt, det var ju över alldeles för snabbt! Riktiga Vasan nästa...
Äntligen kommer i allafall backarna och startfältet börjar spricka upp en aning. Jag tar i som en galning uppför för att få fritt spår, vilket naturligtvis resulterar i svettattack nummer ett! Mössan ryker direkt och ganska snart även handskarna... (vad tänkte jag förresten på? mössa vid 2 grader och kraftansträngning??? mycket dumt...) Glider smidigt förbi första vätskekontrollen, kan ju inte slösa mer tid nu när jag redan tappat minst en kvart! Har superglid i backarna och åker om ett stort antal mindre vallningslyckade! Dessvärre är glidet bra uppför också, i oönskad riktning....Men det är bara att kämpa på! Börjar komma ifatt startnummer i både ett, två och tre led framför, vilket späder på motivationen lite extra. Tar i med armarna för allt var jag är värd, för skidtekniken är ju trots allt högst bristfällig...Spurtar lite extra den sista halvmilen, för jag har ju faktiskt krafter kvar! Stakar på som en galning för att imponera vid målområdet innan jag efter 2 timmar och 24 minuters härlig skidåkning korsar mållinjen i Mora.
Att tävla är magiskt kul...
Vunnet:
Tjejvasanmedalj
Magväska med diverse smått och gott i (alltid trevligt med oväntade presenter!)
5 rediga blåsor på händerna och en blödande tumnagel (får skylla mig själv som bojkottar det där med handskar...)
Ett stort leende på läpparna! :D
Förlorat:
(åtminstone för stunden) En pappa som inte fanns någonstans när man väl kom i mål och behövde hans assistans...
En STOR mängd vatten (egentligen inte helt förlorad, men däremot på utsidan av huden och väl uppsugen av mina klädesplagg...)
Inställningen att tre mil skulle vara långt, det var ju över alldeles för snabbt! Riktiga Vasan nästa...
Kommentarer
Trackback
