Mellandagsrea och pluggdags...
I går tog sig iaf mamma och jag oss ut i stora världen (d.v.s. Örebro) för att fynda på rean. Vilket misstag! Efter att ha trängts, stått i kö och provat miljoner par jeans som antingen var för långa, för smala, för breda eller för dyra gav jag upp och mamma med mig. Att man aldrig lär sig, mellandagsrean får ingen på bra humör...
Vi gjorde iaf ett försök till och åkte ut till Mariebergs köpcentrum. Där var det bra mycket trevligare. Fortfarande mycket folk, givetvis, men bra mycket rymligare än i centrums små affärer. Hittade ett par fina skor och ett par skidhandskar. Bra det, hade känts dumt att komma hem tomhänt. ;)
I dag har jag dragit fram min härliga bunt med skolböcker, kollat igenom ett antal föreläsningar, fått panik när jag insett hur lite jag kan, varit grinig över det, pluggat ett antal timmar och insett att det faktiskt hjälper samt konstaterat att jag faktiskt har dryga två veckor på mig innan det är tentadags. Så det ska nog ordna sig det med till slut, men det gäller att köra hårt från och med nu!
Nä, nu ska här klippas 70 stycken marsvinsklor! ;)
Ha de!
JULAFTON.
Tog en lång joggingrunda på förmiddagen och sedan har det ätits en massa här i stugan. Nu kollar jag och Matte på Kalle Anka medan pappa låtsas kolla men i själva verket slumrar till var femte minut. ;) Själv börjar jag också spåra ur lite nu när alla de gamla julklassikerna visats och övergått i mer moderna Disney-snuttar... Därav lite bloggande istället!
GOD JUL TILL ALLA!
Let it snow, let it snow, let it snow!!!
Jullov.
Hemma. I alla fall ett dygn. Sedan bär det av till Närke med familjen för julfirande långt uppe i skogen. Ska bli skönt att vara där över julhelgen, men till nyår skulle jag gärna hitta på nåt annat. Får se om det dyker upp nåt skoj... :P
I fredags hade vi dugga i histologi. Verkar ha gått bra för de flesta. På kvällen gick vi ut sex stycken och åt på en grekisk restaurang. Jag åt nog världens godaste souvlaki, tror jag. Mycket trevlig kväll!
I går kom Matte upp och hälsade på. Vi trängdes en stund på stan med alla hundra miljoner andra julklappshandlare innan vi åt lunch och sightseeingade lite. Sedan cyklade vi hem till mig och gjorde knäck samt kollade på film och spelade kort på kvällen.
I dag kom päronen upp och hämtade hem oss samt lassade av min slalomutrustning och en himlans massa lakan och handdukar. Börjar undra om det finns nåt kvar att bädda med här hemma i garderoben...
Vi tog en promenad alla fyra i solskenet och sedan åt vi på en Kinarestaurang. Börjar bli lite bortskämd med restaurangandet här känner jag, tre dar i rad ju! :)
Hemma nu iaf, efter en tids bilköande. Jultrafiken är inte att leka med, galet mycket folk överallt!
Stack ner till badet en sväng och körde styrka. Kändes välbehövligt, har tränat riktigt dåligt på sistone och Vasan närmar sig... Allt bäst att det kommer lite snö nu så att man kan TRÄNA SKIDÅKNING!
Snart jullov...
Duggan känner jag mig rätt lugn inför vilket på sätt och vis är oroande eftersom den är muntlig och praktisk (den går ut på att kunna tolka och berätta om slumpvis taget mikroskoperingspreparat inför grupp och examinator). Det gäller att jag pluggar på i morgon för trots att jag kan preparaten i min mikroskoperingslåda är det en helt annan sak att stå där och snabbt kunna redogöra för dem på själva inställningen.
I dag hade vi sista föreläsningen på denna kurs. Känns jättteskönt med tanke på att jag verkligen inte har koll på något av det som gåtts igenom den senaste veckan. Har känts lite som en hopplös situation här mot slutet där bunten med föreläsningar man inte förstått bara vuxit och vuxit... Äntligen kan man ju faktiskt börja beta sig igenom dem utan att det samma dag läggs en ny på toppen. ;)
På eftermiddagen hade vi PU (på reumatologen för min grupp) och idag var det min, Klaras och Kalles tur att intervjuva varsin patient under videoinspening. Jag kom dit lite i tron att samtalet kanske skulle stanna upp och att jag inte skulle ha något att säga efter ett tag, men det var ju det minsta jag hade behövt oroa mig för. Min patient, en mysig liten gubbe i 80 årsåldern, var otroligt pratglad och jag fick knappt en syl i vädret! Den intervjun varade ca 25 minuter medan Klaras och Kalles tog 10 eller max 15... Och då berodde det ju inte på att jag hade en massa intelligenta frågor som sagt... ;)
Det måste ju vara en oerhörd konst att begränsa patientens långa utlägg utan att gå miste om viktig information för anamnesen. Hur gör man det på ett bra sätt? Vi får verkligen lära oss en massa om att låta patienten tala till punkt och att inte avbryta, men när samtalet börjar glida in på andra områden är det ju faktiskt av tidskäl rätt väsentligt att man har förmågan att lite diskret avbryta och åter leda in patienten på spår som faktiskt är till hjälp i diagnostiseringen. Annars blir den, i vilket fall, korta patienttiden väldigt ineffektiv.
Efter PUn, som drog ut på tiden, cyklade jag ner till Domkyrkan för generalrepetition med kören inför kvällens julgudstjänst/konsert. Frida den rackarn lyckades t.o.m. komma dit före mig fastän hon åkt från PU i Tierp! Jisses vad sega vi måste varit på reumatologen idag... Hann inte sjunga något alls på genrepet eftersom jag var sen och det kändes vill jag lova när vi uppträdde sen! Kände mig som en hes höna där på kanten med alla skyhöga toner som det naturligtvis fanns rikligt med i de flesta julsånger. Kändes bra att jag hade orgeln i ryggen så att inte de värsta kraxen bröt igenom. Haha... ;)
Nu har jag kollat på "Bonde söker fru" vilket ju var riktigt fint i dag. Nästan så man fällde en tår här hemma i soffan när paren fann varann. :)
Nu ska jag beta mig ett steg nedåt i föreläsningshögen! ;)
Höres!
Ny beroendelåt... ;) Grymt bra!
Tredje advent.
En ganska intensiv helg har det varit hittills, men i dag tänker jag bara vara hemma och kurera mig från halsont samt plugga fall inför morgondagens fallslut.
I fredags hade jag lab till 17-tiden och sedan hoppade jag på tåget hem till Södertälje. Ett kort besök hemma blev det för jag åkte tillbaka hit till Uppsala redan lör em. Men det var riktigt mysig att komma hem en sväng. Fredagskväll med familjen och Idol-finalen på tv samt att simma KM under lördag förmiddag var precis de avbrott jag behövde för att orka ta itu med kemi och mikroskopering nu här sista veckan.
KM gick faktiskt bättre än jag väntat mig. Jag har inte så mycket som doppat tån i bassängen på två veckor (och innan dess har jag ju inte direkt tränat så mycket heller...) men det gick faktiskt helt okej ändå. Visst, jag är inte i närheten av mina pers, men ärligt talat så vet jag inte hur jag skulle kunna göra de tiderna igen, ens med riktig träning.
Som sagt åkte jag tillbaka hit i går em och sedan sågs stora delar av klassen hemma hos Kalle på kvällen och hade knytkalasjulbord. Riktigt mysigt var det! Sedan utgång på VeDala. Inte riktigt lika lyckat, men man kan ju inte få allt här i livet...
I dag är det som sagt bearbetning av förkylning som gäller. Hade vrålont i halsen när jag vaknade och kände mig allt annat än sugen på att plugga, men nu har jag sovit X antal timmar så nu känns det redan mycket bättre. Hoppas jag blir bra till i morgon så att jag kan gå på körövningen inför julkonserten på ons.
Nä, nu ska jag fixa någon riktigt god lunch. Mat och sömn är bra grejor mot förkylning! ;)
Alfaketoglutaratdehydrogenaskomplexet...
I dag är det vägning av mat som gäller!
I kursen vi läser nu ingår en labb där vi ska göra en kost- och aktivitetsregerstrering under en dag och därifrån avläsa om vi får i oss lagom energimängd i förhållande till vad vi gör av med. Rätt kul faktiskt.
Därför har jag idag noggrannt vägt och antecknat varenda matbit jag stoppat i mig. Har kommit upp i ca 1000 g föda. Tycker faktiskt att det låter ganska lite, med tanke på att en väldigt stor del av innehållet ju faktiskt är vatten.
Skulle egentligen använt en aktivitetsmätare också som mäter hur mycket energi som går åt till rörelser, men jag lyckades inte ställa om viktinställningen från pound till kg så jag får ta det i morrn istället.
Det mycket plugg som gäller just nu. Kemin är minst sagt rörig och det kommer en massa nytt varje dag. Det vimlar verkligen av ord och begrepp att hålla reda på. Vad sägs om alfaketoglutaratdehydrogenaskomplexet t.ex? Inte det enklaste ordet att lägga på minnet direkt... (Det är för övrigt ett enzym i citronsyracykeln)
Jag pluggar verkligen varje kväll men ändå hinner jag inte ligga i fas så att jag helt hänger med på föreläsningarna. Galet... Om jag inte tyckte att den här kursen var så intressant skulle det nog kännas jobbigt. Tur att tentan är efter jul så att man har ett helt jullov på sig att förstå allting. (Kul jullov väntar alltså...Haha...)
I dag hade vi föreläsning om fettsyror och ketonkroppar på förmiddagen och på eftermiddagen om fysisk prestationsförmåga. Den senare hade jag höga förväntningar på. Den var iofs intressant men inte så bra som jag hoppats. Sedan stannade jag i skolan och mikroskoperade med Sonja för naturligtvis skall det klämmas in en dugga på alla mag- och tarmkanalens olika vävnader innan jul. Känns lite stressigt, för det är galet många preparat denna gång. Men men, ska upp tidigt i morrn och fortsätta med Carro!
Träningen ligger däremot lite i lä för tillfället. Har inte varit i vattnet sedan SM och planerar det inte på ett tag heller, förutom KM på lördag då. ;) Däremot har jag sprungit endel. Körde en dryg mil med Marie häromdagen, bra mycket roligare att springa tillsammans med någon än ensam! Sedan är det ju det där med Vasaloppet som börjar närma sig faktiskt... Hoppas det kommer lite snö snart så man kan ge sig ut i spåret. Har faktiskt hittat två andra hurtiga Vasaloppsåkare i klassen så jag hoppas kunna dra med dem ut på lite träning så småningom!
Nä, nu börjar Cityakuten! ;)
En syncope-erfarenhet rikare. ;)
Båda tentorna rättade, båda godkända. :)
Känns jätteskönt att veta att man slipper plugga på de kurserna igen nu de närmaste veckorna. Har ju att göra ändå om man säger så...
Men hur lättad jag än är, kan jag trots allt inte låta bli att känna att jag faktiskt kunde ha skrivit bättre om jag bara pluggat lite smartare. Nu hade jag runt 80% på respektive tenta (G=60%), men när man ser och hör hur många i klassen som ändå hade skyhöga poäng väcks ändå tävlingsmänniskan i en och man känner sig faktiskt bara halvnöjd med sitt resultat... Men det kommer bra saker ur den känslan också, t.ex. att jag nu verkligen försöker gå in för den här, pågående kursen på ett helt annat sätt. Dessutom tycker jag verkligen att den här kursen är jätteintressant! Tycker om att läsa om matspjälkningen och alla enzymer, lipider och tarmepitel. Känns som att jag är en av få i klassen som känner så... :P
I övrigt har dagen flutit på med metabolismföreläsning på förmiddagen och PU (alltså praktisk undervisning på sjukhuset för min del) på eftermiddagen. På PU:n tittade vi på de filmade inspelningarna vi gjorde för två veckor sedan då man parvis skulle föra ett samtal och då idag se hur väl den lyssnande/intervjuvande personen av de två hanterat uppgiften. Mycket lärorikt. Känner för egen del att jag var ganska bra på att lyssna och låta personen tala till punkt men att jag däremot gärna fnissar bort lite obekväma situationer. Tål att övas mycket på. Nästa gång ska vi göra samma sak fast med en riktig patient.
Sedan hann vi även öva lite venpunktion på varandra och då hände det: Jag svimmade! Helt galet, har aldrig svimmat i hela mitt liv förut så det var lite omtumlande. Så här var det:
Kalle tog blod från mig, jag kollade på och kände mig helt okej med allting, stickandet och så besvärade mig inte ett dugg. Brukar liksom aldrig tycka att sådant är obehagligt så jag satt upp och kände mig rätt lugn. När han var klar och höll på att slänga grejorna och städa undan lite kände jag att jag fick världens blodtrycksfall och nästa sak jag uppfattade var att Klara stod och frågade hur det var med mig, fast då kändes det som att det gått en hel natt ungefär. Haha... Fick vila lite innan det var dags för mig att sticka Klara.
Tycker att det var himla skumt att jag svimmade, undrar lite vad som egentligen orsakade det hela. Min teori är att det berodde på att jag redan innan vi började hade rätt lågt blodsocker, vilket ju faktiskt inte är att rekommendera. Att sedan tappas på lite blod (även om det knappast var några mängder) och därmed få ett blodtrycksfall kan ju faktiskt inte vara något drömscenario för hjärnan direkt. ;)
Men men, ser det som att jag blev en erfarenhet rikare. Nu vet jag ju hur en svimning upplevs "inifrån" så att säga! ;) Haha...
Svimning heter för övrigt syncope på latin, var bara tvungen att kolla det! ;)
Ha det!
