En syncope-erfarenhet rikare. ;)
Båda tentorna rättade, båda godkända. :)
Känns jätteskönt att veta att man slipper plugga på de kurserna igen nu de närmaste veckorna. Har ju att göra ändå om man säger så...
Men hur lättad jag än är, kan jag trots allt inte låta bli att känna att jag faktiskt kunde ha skrivit bättre om jag bara pluggat lite smartare. Nu hade jag runt 80% på respektive tenta (G=60%), men när man ser och hör hur många i klassen som ändå hade skyhöga poäng väcks ändå tävlingsmänniskan i en och man känner sig faktiskt bara halvnöjd med sitt resultat... Men det kommer bra saker ur den känslan också, t.ex. att jag nu verkligen försöker gå in för den här, pågående kursen på ett helt annat sätt. Dessutom tycker jag verkligen att den här kursen är jätteintressant! Tycker om att läsa om matspjälkningen och alla enzymer, lipider och tarmepitel. Känns som att jag är en av få i klassen som känner så... :P
I övrigt har dagen flutit på med metabolismföreläsning på förmiddagen och PU (alltså praktisk undervisning på sjukhuset för min del) på eftermiddagen. På PU:n tittade vi på de filmade inspelningarna vi gjorde för två veckor sedan då man parvis skulle föra ett samtal och då idag se hur väl den lyssnande/intervjuvande personen av de två hanterat uppgiften. Mycket lärorikt. Känner för egen del att jag var ganska bra på att lyssna och låta personen tala till punkt men att jag däremot gärna fnissar bort lite obekväma situationer. Tål att övas mycket på. Nästa gång ska vi göra samma sak fast med en riktig patient.
Sedan hann vi även öva lite venpunktion på varandra och då hände det: Jag svimmade! Helt galet, har aldrig svimmat i hela mitt liv förut så det var lite omtumlande. Så här var det:
Kalle tog blod från mig, jag kollade på och kände mig helt okej med allting, stickandet och så besvärade mig inte ett dugg. Brukar liksom aldrig tycka att sådant är obehagligt så jag satt upp och kände mig rätt lugn. När han var klar och höll på att slänga grejorna och städa undan lite kände jag att jag fick världens blodtrycksfall och nästa sak jag uppfattade var att Klara stod och frågade hur det var med mig, fast då kändes det som att det gått en hel natt ungefär. Haha... Fick vila lite innan det var dags för mig att sticka Klara.
Tycker att det var himla skumt att jag svimmade, undrar lite vad som egentligen orsakade det hela. Min teori är att det berodde på att jag redan innan vi började hade rätt lågt blodsocker, vilket ju faktiskt inte är att rekommendera. Att sedan tappas på lite blod (även om det knappast var några mängder) och därmed få ett blodtrycksfall kan ju faktiskt inte vara något drömscenario för hjärnan direkt. ;)
Men men, ser det som att jag blev en erfarenhet rikare. Nu vet jag ju hur en svimning upplevs "inifrån" så att säga! ;) Haha...
Svimning heter för övrigt syncope på latin, var bara tvungen att kolla det! ;)
Ha det!
