smelin

Sitter här på diabetesmottagningen. Har precis blivit utskriven, ska bara passa på att äta lunch om 20 minuter innan jag lämnar byggnaden för ett bra tag framöver.

Nu står diabetesen mer eller mindre helt i mina egna händer. Inga mer sjukhusbesök på några veckor, även om jag ju naturligtvis kan ringa och fråga saker vid behov. Men jag känner mig definitivt redo att bli utskriven, det där med att ta diabetesen i egna händer har jag minsann gjort sedan skärtorsdagen då jag fick diagnosen. Visserligen med mer eller mindre lyckade resultat, men nu när det gått två veckor tycker jag faktiskt att jag har riktigt bra koll på hur jag ska sköta mig för att hålla blodsockret runt 5-6 mmol. Men det gäller att prova sig fram, reglera insulindosen och ta blodprov med jämna mellanrum. Alltihop handlar bara om att lära känna sin kropp ruggigt väl och i förväg veta hur man reagerar på saker som träning, efterätt eller en kväll på krogen.

 Jag skäms nästan för att säga det, men om det inte vore för att jag själv var drabbad av denna kroniska sjukdom skulle jag faktiskt uppskatta allt som sker just nu med kunskapsinhämtning och sjukhusbesök. Det är ruggigt intressant alltihop och läkarspecialiteten endokrinologi har plösligt visat sig väldigt tilltalande. Att vi nu dessutom läser om diabetes och hormonell reglering i skolan, precis lagom till mitt insjuknande, är ju bara så märkligt som det kan bli. Lustigt hur livet kan te sig...

Nä, dags för blodsockerkoll och lunch!

So long!