Städpanik och simtävling.

En hektiskt morgon, minst sagt. Hela familjen var satt i arbete: golv skulle skuras, mattor piskas, hyllor dammas och mat inhandlas. Galet vad några släktingar i antågande kan få min familj att lägga på ett kol... Tänk om man jämt hade skinande golv och dammfria hyllor, då skulle man bara kunna ta det lugnt en dag som denna...  Men egentligen, hur kul skulle det vara? Att skåda förvandlingen från stökig lägenhet till nystädad har faktiskt sin charm. Dessutom är det bara människor med alldeles för mycket fritid som inte har dammtussar i hörnen emellanåt!

                                                                      

Nåja, efter en tur till ICA åkte jag hem och åt en rejäl pastalunch innan det var dags att ta fram eniro-kartan och försöka hålla sig på rätt vägar en timme. Skulle nämligen upp till Jakobsberg för simtävling på eftermiddagen. Är så totalkass på att hitta i Stockholm och jag kan ju inte säga att sitta ensam i en bil på främmande vägar gjorde saken lättare... Men jag fixade ändå det hela förvånansvärt bra. Kom t.o.m. fram lite snabbare än planerat. (Att jag sen hamnade i Sundbyberg i stället för på E4:an på hemvägen var ju i och för sig lite klantigt...)

Så, i alla fall, tävlingsdags var det! Har längtat hela veckan efter att få simma riktigt snabbt, för det har känts så bra på träningarna. Och bra gick det också! Pers på 200 medley med över en sekund, vilket var jättekul! Har haft det riktigt trögt och inte persat på ett bra tag, så jag njuter i fulla drag även om 200 medley för min del är en ganska obetydlig distans. Simmade även "min" distans 50 fr. Gick okej, men inte mer... Var nog lite seg efter medleyn och sen shabblade jag bort vändningen totalt... Ska vara riktigt snabb nästa helg i Uppsala i stället! Då är det långbana också, så man slipper sånt där tjafs som vändningar! Haha...

Efter att slutligen hittat upp på E4:an och sakta men säkert rattat mig mot Södertälje, avslutade jag dagen hemma med familj och gästande faster och farbror. Mycket trevligt, men synd att man inte träffas oftare... Det suger att ha släkten utspridd över hela landet!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0